Första intryck: Laowa 25/2.8
John HallménNon-Swedish readers: You can find a google translated version of this article HERE – it's actually quite intelligable. I'll update this when I've summoned the energy to write a proper English version!
Venus Optics är en relativt ny tillverkare av kameraobjektiv som på senare tid utmärkt sig genom att släppa annorlunda och nischad specialoptik. Objektiven har väckt en hel del intresse – inte minst i makrofotokretsar. För ett par år sedan lanserade de ett vidvinkligt makroobjektiv – Laowa 15mm f/4 med möjlighet att fokusera till skala 1:1 samt ett Laowa 60mm f/2.8 med en maximal förstoringsgrad på 2:1.
När Venus Optics för ett par veckor sedan hörde av sig och undrade om jag var intresserad av att prova deras nya skapelse var jag förstås positiv. I synnerhet eftersom det rörde sig om något så ovanligt som makroobjektiv med förstoringsintervall från 2.5X upp till 5X.
I skrivande stund har jag bara haft objektivet i några dagar och mycket testande återstår innan jag kan göra en samlad bedömning av det. I den här artikeln beskriver jag mina första intryck av objektivet som kommer att släppas i mars 2018. Priset är inte helt fastslaget men det mesta tyder på att det kommer ligga i storleksordningen 5000 kr.
Det första som slog mig när jag packade upp objektivet är att det är förhållandevis litet och smalt. För sin storlek känns det relativt tungt (strax över 400g) och ger intryck av att vara mycket välbyggt. Den yttre konstruktionen är helt i metall (sånär som på en tunn ring av plast i objektivets framkant).
En anledning till den kompakta konstruktionen är att objektivet är helt manuellt – utan elektronik och utan all form av kommunikation med kamerahuset. Till skillnad mot de flesta moderna objektiv så saknar Laowa 25/2.8 alltså automatisk nedbländning vilket innebär att sökarbilden blir mörkare i takt med mindre bländarinställning (högre f-tal). Detta kan jämföras med typisk modern optik där bländaren, oavsett inställning, hålls vidöppen fram tills ögonblicket då bilden tas. Det senare underlättar fokusering och komposition genom att sökarbilden förblir ljus och skärpedjupet så pass kort att det är lätt att se var skärpeplanet ligger även vid små bländaröppningar.
Att det här objektivet saknar automatisk nedbländning är en grundläggande begränsning som man bör vara väl medveten om! Jag återkommer till detta framöver.
En fördel med helmanuell bländarstyrning är dock att konstruktionen blir avsevärt enklare (färre rörliga delar) och att objektivet är lätt att anpassa till olika fattningar och system. Laowa 25/2.8 är anpassat för fullformat (och mindre) och kommer finnas tillgängligt för alla vanliga system (antingen direkt eller med en simpel adapter).
I bilden ovan syns Laowa 25/2.8 i Canon-fattning monterat på Olympus EM-1mkII med en Metabones-adapter. I det här fallet hade det visserligen fungerat lika bra med en betydligt billigare adapter (utan kommunikationsöverföring) men man tager vad man haver.
Objektivet täcker förstoringsgraderna 2.5 – 5X vilket med en fullformatsensor teoretiskt sett betyder ett horisontellt synfällt mellan 14,4 mm och 7,2 mm. Med APS-sensor blir synfältet istället 9,2 mm till 4,6 mm och med M4/3 blir synfältet 7,2 mm till 3,6 mm.
Här handlar det alltså om riktigt små motiv och det i sig betyder att svårighetsgraden är mycket högre än vid fotografering kring 1:1.
Ett objektiv som det ligger nära till hands att jämföra med är Canon MP-E 65mm f/2.8 som vi skrivit artiklar om tidigare här på makrofokus (Canon MP-E 65: ett supermakroobjektiv, Fortsättning: Canon MP-E 65, Sony NEX 7 + Canon MP-E 65). Canons objektiv har dubbelt så stort omfång i förstoringsgrader och automatisk nedbländning. En stor fördel med Laowa 25/2.8 är dock smidigheten – en mycket viktig aspekt (i synnerhet vid handhållen fotografering i fält).
Att Canon MP-E täcker upp det användbara intervallet 1X – 2.5X måste givetvis understrykas. I det avseendet vinner det ju på knockout. Men i praktiken är det sällan så enkelt. Närmare bestämt kommer de flesta som har MP-E65 också ha ett "vanligt" makroobjektiv med en högsta förstoring på 1:1. Åtminstone jag skulle knappast lämna huset utan en Raynox DCR-250 och vips så har man täckt upp intervallet upp till cirka 2X, och därmed blir det större omfånget hos MP-E inte lika avgörande.
Och så var det det här med den automatiska nedbländningen. Eller snarare frånvaron därav hos Laowa-gluggen. För vissa kommer detta vara den avgörande faktorn till fördel för Canon MP-E eller andra alternativ. Ljusmängden i sökaren halveras för varje steg du bländar ner. Under normala ljusförhållanden innebär detta att sökaren blir så gott som helt svart vid minsta bländaröppning – i synnerhet då i 5X-läget. Och även vid ett par stegs nedbländning kan det betyda att sökarbilden blir för mörk för att vara användbar.
Å andra sidan går det att avhjälpa genom att använda någon form av hjälpbelysning vid fokusering/komposition. En liten LED-lampa nära motivet är räcker gott och väl. Vissa skulle säga att det krävs ändå, när förstoringsgraden närmar sig 5X (dvs, även om automatisk nedbländning finns).
Viktigt att tänka på är även att spegellösa kameror kan ställas in så att sökarbilden förstärks digitalt vid dåliga ljusförhållanden. Det betyder att så länge ljuset bara är över någon kritisk nivå så anpassar kameran i sökarbilden så att den inte upplevs som mörkare när objektivet bländas ner ett par steg. Hur detta fungerar skiljer sig mycket mellan olika kameramodeller. Som exempel kan nämnas att jag oftast upplever det som enklare att komponera/fokusera Laowa 25/2.8 med den elektroniska sökaren på min Olympus E-M1mkII än i den optiska sökaren på Canon 5DmkII. Åtminstone under dåliga ljusförhållanden.
Givet att man lyckas få en tillräckligt ljus sökarbild för att se motivet finns det faktiskt en fördel med att fokusera genom en mindre bländaröppning – det större skärpedjupet gör det ofta betydligt enklare att hitta motivet på djupet eftersom det syns även om det ligger någon centimeter ur fokus!
I bilden ovan framgår hur långt arbetsavståndet är med detta objektiv. Fokus ligger alltså på knappnålshuvudet i båda fall. Arbetsavståndet ligger relativt fast runt 40 mm vilket är förvånansvärt långt med tanke på brännvidd och förstoringsgrad. Att avståndet håller sig så pass konstant är en fördel eftersom det gör att man snabbt vänjer sig och får för vana att placera motivet/kameran så att det går snabbt att hitta rätt med fokus när man väl sätter ögat till sökaren.
Objektivets främre del är svagt konisk med ett ytligt liggande frontelement. Filtergänga saknas men enligt uppgift kommer en bajonettfattad adapter som kan förse objektivet med filtergänga (hittills okänd diameter) finnas som tillbehör. Bajonettfattningen används även för att montera det främre linsskyddet.
Den stora bländarringen börjar direkt bakom den blå ringen och utgörs sedan av hela partiet bak till fokuseringsringen. Det betyder att bländarringen är mellan en och fyra centimeter bred beroende på förstoringsgrad. En intressant egenskap är att det är enkelt att ändra förstoringsgrad genom att helt enkelt greppa tag om bländarringen och skjuta den framåt eller bakåt. Det är ett bekvämt och ganska intuitivt sätt att jobba på eftersom det låter dig kontrollera både bländarinställning och förstoringsgrad utan att byta grepp.
Baksidan av detta är att det är lätt hänt att av misstag ändra förstoringsgrad genom att trycka objektivet för hårt mot underlaget. Detta händer mig ofta eftersom jag har för vana att sätta utrustningens framkant i spjärn mot underlaget för att få bra stabilitet och kontroll över skärpeplanet. Jag tror inte att det är värre än att det går att vänja sig vid men en låsanordning på fokuseringsringen skulle vara användbar!
En annan nackdel som designen för med sig är att det blir knepigare än vanligt att montera en blixtdiffusor direkt på objektivet om man inte vill att den ska vrida på sig när man ändrar bländarinställning. Med lite möda är det dock fullt möjligt att konstruera en diffusor som kan fästas i den allra främsta delen av objektivet (dvs, den smala sektion som ej roterar, framför den blå ringen).
Objektivets iris består av åtta bländarlameller som bildar en jämn och snygg öppning (här syns f/5.6). Jag har inte upplevt oskärpeteckningen som störande i någon av bilderna jag hittills tagit – tvärtom. Jag har inte tillräckligt underlag för att säga det säkert ännu, men här finns det goda chanser att Laowa 25/2.8 är bättre än MP-E65, vars sexkantiga bländaröppning kan ge upphov till orolig oskärpeteckning under vissa omständigheter.
En konstruktionsmässig detalj som jag vill kommentera är att objektivet är försett med stöd för ett roterbart stativfäste och ett sådant lär också finnas som tillbehör – av bilderna jag har sett att döma så ser det lovande ut. Ett stativfäste är en oerhört viktig men tyvärr ofta förbisedd detalj på ett makroobjektiv. Det gläder mig därför mycket att Venus Optics har tagit detta i beaktning. Förutom att stativfästet förstås är ovärderligt vid fotografering från stativ så kan det även användas för montering av blixtar osv vid handhållen fotografering. Jag hoppas få tillfälle att testa stativfästet också inom kort!
Jag har tagit upp Canon MP-E65 som ett naturligt objektiv att jämföra med men det finns även andra alternativ att ta i beaktning:
Ett vanligt makroobjektiv (≈100mm) + Raynox MSN-202. Detta är en välpresentarande lösning som ger motsvarande förstoringsgrader i ett mycket utrymmeseffektivt format. En nackdel är att sökarbilden får mycket kort skärpedjup vilket kan göra fokusering svårare. Kombinationen ger också ofta upphov till en udda form av grafisk projektio där parallella linjer tycks divergera mot horisonten (istället för tvärtom).
Ett annat alternativ är någon form av hemsnickrad lösning med helmanuell optik monterad på bälg eller en varierbar mellanring. Här finns det oändliga kombinationsmöjligheter med skiftande för- och nackdelar. Precis som Laowa 25/2.8 så kräver en sådan lösning manuell nedbländning och med rätt val av brännvidd/utdrag så går det att hitta en kombination som täcker motsvarande intervall. Exempel på optik som kan användas är då bakvända förstoringsobjektiv (Componon, EL-Nikkor osv), så kallade "Lupenobjektiv" såsom Zeiss Luminar eller mikroskopobjektiv.
Bildkvalitet
Det kan tyckas märkligt att det går att orda så mycket om ett objektiv utan att nämna något om bildkvalitet. Men faktum är att när det gäller makroobjektiv så är de konstruktionsmässiga aspekterna så pass viktiga att de på många vis avgör om det ska bli någon bild över huvud taget. Och lyckas man aldrig ta någon bild så är trots allt bildkvaliteten av underordnad betydelse.
Mina första intryck av bildkvaliteten är positiva. Annars hade jag i ärlighetens namn knappast bemödat mig med att undersöka objektivet så pass noga.
Här följer en jämförelse mellan Laowa 25/2.8 och Canon MP-E65 @ 5X (dvs, maximal förstoring). Kamerahuset är en Canon 5DmkII. Allt är fotograferat i JPG och stackat i Zerene Stacker (≈ 37 frames, PMAX). Bilden ovan visar det fullständiga utsnittet (del av en påfågelögas vinge). Klicka på jämförelsevyerna nedan för att se delförstoringar i 100%.
I bildens mitt @ 5X, f/2.8. Laowa är tydligt bättre...
... vilket håller i sig ut i hörnen.
Vid ett stegs nedbländning (f/4) är Laowa fortfarande aningen bättre men skillnaderna har jämnats ut.
Från f/5.6 är resultaten helt likvärdiga – eventuella skillnader döljs av diffraktion.
Ladda ner bilder i originalupplösning på följande länkar:
En slutsats man kan dra av detta test är att dessa objektiv båda mycket lika i fråga om kontrast och färgåtergivning där båda briljerar redan från största öppning. Båda presterar dessutom ganska jämn kvalitet över större delen av bildytan. Laowa är tveklöst bättre på full öppning där det presterar lika bra resultat som vid ett stegs nedbländning, vilket i sig är anmärkningsvärt. Det tyder på mycket välkorrigerad optik och bådar gott för användning med mindre sensorer (högre pixeltäthet) där diffraktionsoskärpa rent teoretiskt är att vänta redan vid ett stegs nedbländning.
Avslutar med denna bild föreställande en korstecknad tasslöpare Demetrias imperialis (≈ 5 mm), som hittades övervintrande i kaveldun häromdagen. På fri hand med blixt. Obeskuren @ 2.5X och f/5.6 eller f/8 (minns tyvärr ej) med Olympus E-M1mkII + Laowa 25/2.8 + diffuserad blixt (Viltrox JY610)
Mer tester och bildexempel är att vänta!
Reader Comments