Scorpion Opistophthalmus carinatus 10 cm, Pilanesberg NP. 14 handhållna exponeringar stackade till en bild. Nikon D600, Micro-Nikkor 105mm/f2.8VR. ISO 100, f8, 1/250s. Foto: Stanislav Snäll
Nyligen hemkommen från en fotoresa till södra Afrika tänker jag berätta lite om den utrustning som jag tar med mig på en lång fotoresa.
Canon 5DmkII + Canon 40/2.8 STM på Meike variabel mellanring 46-58 mm. Mellanringen har kontakter för bibehållen automatik och total kommunikation mellan kamerahus och objektiv.Foto klassas ofta som en materialsport och makrofotografering är sannerligen inget undantag i detta avseende. Men hur mycket prylar behöver man och hur dyrt behöver det egentligen vara? Här ska vi titta närmare på en enkel och billig lösning som faktiskt presterar oförskämt bra!
Tillsammans med Hanna och vår son Bruno har jag gjort barnboken "Minimonster i naturen" som nu är alldeles färdig och finns ute i handeln!
Ett 7 mm långt bi (Lasioglossum cf. leucozonium) på en torr blomställning. Under den 46 bilder långa stackningssekvensen rörde sig antennerna vilket skapade problem för stackningsprogrammet. I det här fallet kunde problemet avhjälpas med hjälp av tekniken "lokal stackning"
Om man ägnar sig åt fokusstackning av småkryp i fält får man lära sig leva med motiv som utan förvarning kilar iväg innan man haft chans att fotografera klart. Därför är det ofta ännu mer frustrerande när en i övrigt perfekt bildsekvens förstörs av någon liten del som krypet envist måste vifta med.
Något bland det roligaste med att fota i makrostudion är möjligheten att med enkla medel ändra bilduttryck genom att variera ljussättningen. Att ljuset är det viktigaste för bilden är antagligen den mest uttjatade "sanningen" vi stöter på som fotografer. Men sällan blir det så tydligt som ...
Updated on 2014 01 03 – 24:37 by
John Hallmén
Nässelfjäril (Aglais urticae) som jag störde från vinterdvala. Nikon D600, Micro-Nikkor 105mm/2.8 VR, blixt Nikon SB-400 med glass-diffusor. ISO 800, f8, 1/30s. Foto: Stanislav Snäll.
Gott Nytt År! Minusgrader och knastrande frusen snö under skosulorna är det man förknippar med den här årstiden. Vem kunde tro att färgglada fjärilar, en uppsjö av småkryp eller färskplockade kantareller på julbordet skulle vara det som förgyller årsskiftet.
Tre vanligaste av åtta svenska dödgrävararter. Från vänster: Nicrophorus vespilloides, Nicrophorus humator och Nicrophorus vespillo. Foto: Stanislav SnällDödgrävare är en grupp skalbaggar med ett mycket speciellt levnadsätt och utveckling. De tar hand om döda djur och ser till så att många kadaver försvinner under jord. Där av deras något morbida namn ”dödgrävare”.
Nu när vintern gör sig påmind och den kalla årstiden är på gång här i Norden fick jag ett välkommet tillfälle att fly till sydligare breddgrader, till sydvästra Turkiet. Dryga tio dagar i behagliga +23°C och lite bad i det fortfarande varma havet var inte alls tokigt så här års.
En liten bara 7mm stor långhorning av släkte Parmena.
Snok och småullbi – två av bilderna från utställningen. Foto: Stanislav Snäll (vänster) & John Hallmén (höger)På lördag den 23:e november invigs "Lida Naturport" i Tullinge söder om Stockholm. Invigningen innebär öppnandet av en fotoutställning i den nya lokalen, där Stanislav och jag tillsammans med naturfotografen Garteh Morgan...
